Vad handlar detta om attacken mot satirtecknarna i Paris?
Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Är det någon klok person som sagt, och "Det är inte det som kommer IN genom munnen som är syndigt - utan det som kommer UT ur den." det vet jag bestämt att Jesus, Guds son, har sagt.
Låt oss nu tänka oss att alla former av uttrycksmedel berättar om vad som finns i hjärtat hos den som kommunicerar budskapet; pennan, kameran, penseln, orden, bilderna, sångerna,,,osv,osv.
Och låt oss sedan tänka på vad som skapar konflikter mellan grupper. Kan det vara olika syn på moral, rätt och fel? Vi utgår från att det är så.
Och vad är då SYND? Ursprungsbetydelsen av ordet synd är "Att missa målet".
Vad är då målet? Att leva i en god värld? Vi gör det enkelt för oss och låter detta vara vad alla vill; Att vi alla ska vara lyckliga, i en värld som har rum för alla, utan motsättningar mellan grupper. Fred och inre Frid.
Låt oss utgå från att detta är vad alla vill med sina politiska strävanden, sina ideologier, filosofier och religioner; fred, frid, frihet, glädje och kärlek för alla människor.
I en demokrati råder yttrandefrihet; rätten att säga vadsomhelst, till vemsomhelst. Är det inte vad yttrandefrihet betyder?
Eller finns det en gräns? En gräns där din frihet inkräktar på mig eller min frihet kliver över gränsen till dina rättigheter?
Naturligtvis är det så. Människan är ömtålig och man måste måna om frihetens gränser för att inte göra övertramp och skada medmänniskorna.
Min frihet slutar där din tar vid.
Gäller detta konsten också? Eller är det konstnärens privilegium att göra övertramp och provocera? Är det kanske just provokationen som ÄR konsten? Om konsten inte provocerar är den då verkligen konst - eller är det dekoration? Är dekoration konst?
Jag skulle säga så här; Konst är inte konst om den är billig.
Billig konst är när man försöker vinna uppmärksamhet genom att provocera.
Man skyr inga medel för att uppnå uppmärksamheten.
Kanske kalkylerar man först vilka som det är VÄRT att provocera. Vilka skall man INTE provocera då själva provokationen innebär en risk för liv och hälsa?
Charlie Hebdo´s satirtecknare, liksom Lars Vilk´s, hade gjort den beräkningen - och de var beredda att sätta sina liv på spel för att få uttrycka sin sanning, sin provocerande åsikt. Och det förde dem till konstnärernas och satirtecknarnas stjärnhimmel - och priset det vet ni.
Vissa andra är lite mindre modiga. För berömmelsen, bekräftelsen och uppmärksamheten - är de beredda att betala ett pris; men inte beredda att sätta livet som insats. De vill betala ett billigare pris och ägnar sig därför åt riktigt billiga metoder.
De är beredda att gå över lik (formligen) och fotograferar lik och vissa sliter av dem skinnet och balsamerar dem och skickar sedan liken jorden runt och för detta får de stora uppslag i tidningarna - och ett namn på den konstnärliga stjärnhimlen.
Detta är en billig variant att uppnå berömmelse. Liken själva klagar inte - och den makabra liksamlingen skapar mediauppståndelse. Därmed är berömmelsen ett faktum. Bingo.
Vi har andra exempel på billig uppståndelse och billiga trick för att få sitt namn i konstnärskatalogen.
Att ge sig på kristna reliiösa symboler ter sig tämligen ofarligt då de kristna inte brukar orsaka problem förenade med livsfara - som konst med Islams symboler som förlaga ofta är förenade med.
Som ett exempel på det har vi "Ecce Homo" en fotoutställning av Elisabeth Ohlson Wallin där hon använde sig av de kristnas symboler och personer för att åtnjuta berömmelse och uppmärksamhet. En mycket billig variant av publikfrieri och mediauppståndelse. En metod som tycks fungera varenda gång.
Finns det något problem med denna form av billig uppståndelse och dessa metoder av billigt publikfrieri och billigt mediauppbåd?
Det skulle väl vara just det att det ÄR så billigt.
Men det fungerar varje gång. Det är alltid någon (kristen i det här fallet) som går i fällan och bidrar till uppmärksamheten och alltså bidrar till PR i media, just p.g.a. sin upprördhet och sin indignation.
Den här formen av billiga trick är alltså ett utmärkt sätt att få den marknadsföring man eftersträvat; det är alltså ett PR-trick för att få uppmärksamhet kring sitt namn, för att bli känd.
Faktum är att verklig konst inte skulle använda sig av så billiga trick.
Verklig konst kräver någonting högre av sin konstnär - än ramaskrin från den grupp som gått i fällan.
Priset är helt enkelt för lågt för att man ska kunna tala om konst av verklig kvalitet - när man väljer att provocera en grupp som sällan kommer att generera annat än kvidande protester - och löpsedlar från kvällspressen. Många vinner på detta, utom just den förnärmade lilla grupp människor på vilka man åker snålskjuts. Pressen vinner på det eftersom de kan fylla sina tomrum med den senaste uppståndelsen.
Kultureliten vinner på den eftersom en billig provokation ger dem bra uppslag till att skriva om vad de tycker och tänker på kultursidorna. Win/Win för nästan alla alltså, ja, för nästan alla dem som inte har några verkliga talanger och därför är beredda att sälja sig på de lättköpta poängernas marknad.
Men om det är KONST!? Nej, knappast.
Faktum är att vem-som-helst skulle kunna göra det dessa "konstnärer" och satiriker gör - men de flesta har insett att det ÄR för billigt, för lätt, till och med likställt med fnaskande - och avstår därför.
Att stoppa ner en kristusbild i sitt eget urin - skapade ett namn på det billiga konstnärskapets himmel.
Och nu går tyckar-eliten ut till försvar för yttrandefriheten och ondgör sig över Nationalism och självcensur och - BINGO - äntligen får man se sitt namn i trycksvärta och digitala typsnitt.
Billigt.
Det enda jag undrar om just Jesus i pisset är att hur lång tid tog det att pissa ihop till det där "konstverket" - och - luktar det inte illa? Och möjligen; Har den där "konstnären" varit till läkaren eftersom hans urin skvallrar om illa fungerande leverfunktion.
Men konst!? ,,,nej, en billig form av uppmärksamhet för en bekräftelseneurotiker.
Verklig konst kräver skicklighet, moral och integritet.
Deborah Englund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar